livet går i en berg och dalbana. men jag kämpar mig igenom varje dag även fast det är tufft. sitter i skolans grupprum i ett litet, vitt trångt rum. blicken stirrar ut genom fönstret. men vad jag egentligen tittar på har jag ingen aning om. kanske är det det den tråkiga himmelen eller det ensamma trädet. tankarna snurrar runt uppe i mitt huvud om vad jag ska göra, vilken väg jag ska ta och vilka val jag ska göra. det finns saker jag saknar och saker jag vill ha. en rysning går längs ryggraden och en tår faller sakta ner längs min kind och landar på pappret framför mig. det blir en liten blöt pöl som sedan blir större. jag känner ångest och förvirringar. men livet blir bättre någon dag och det tror jag på..